Golden Retriever
Hundrasen Golden Retriever avlades ursprungligen fram i Skottland för att användas som fågelhund. Det är därifrån dess naturliga kärlek till vatten härstammar. Tack vare rasens mångsidighet och intelligens används Golden Retrievers idag i ett flertal olika sammanhang, bland annat som narkotika, jakt och ledarhund. I boken The Intelligence of Dogs skriver den amerikanske hundforskaren Stanley Coren att hundrasen är en av de i särklass mest intelligenta.
Golden Retrieverns främsta egenskap är dock dess tålmodiga sätt och jämna humör, som har gjort den till en väldigt populär familje- och sällskapshund. Rasens öppna inställning till främlingar innebär dock att den sällan används som vakthund. Dess ursprungliga uppgift som jakt- och fågelhund har gett den ett oerhört stort tålamod, och vuxna Golden Retrievers är dessutom väldigt målmedvetna och välvilligt inställda till arbete. Lämnas de sysslolösa blir de snabbt otåliga.
Rasen är – tack vare dess intelligens, smidighet och vilja att tillfredställa – exceptionellt lättlärd, och väl lämpad för olika sorters lydnadsövningar. De första tre hundarna att vinna AKC Obedience Champion-titeln var Golden Retrievers.
Golden Retrieverns utseende
Golden Retrievern-hanarna är oftast något större än tikarna, och kan med en mankhöjd på 56-61 cm väga upp till 34 kg. Tikarna brukar väga något kilo mindre, och deras mankhöjd är oftast kring 51-56 cm. Rasen varierar kraftigt i färg, och även om många Golden Retrievers fortfarande är bruna är den vanligaste färgen på svenska hundar beige, på gränsen till helvit.
Kennelklubbar anser oftast att en “riktig” Golden ska vara inte för mörk, och inte för ljus. Eftersom hundarna blir äldre blir deras päls mörkare eller ljusare. Pälsen på och kring nosen brukar också bli mer vit. Golden Retriever-valpar har alltid ljusare päls än vuxna, men den något mörkare spetsen på deras öron brukar indikera vilken färg de får när de har vuxit upp.

Golden Retrieverns historia
Eldvapnens utveckling under början av 1800-talet gjorde att fåglar sköts från längre avstånd under jakt. Det långa avståndet och svår terräng gjorde att allt fler fåglar förlorades under passen. Försök till att dressera Irländsk setter till att hämta fåglarna misslyckades, och därför påbörjades framavlandet av en ras specialiserad för ändamålet – Golden Retriever.
1868 föddes fyra stycken valpar av blandras som skulle utgöra grunden för Golden Retrievern. De hundar som ingick i programmet var av raserna Irländsk Setter, Blodhund, St. Johns Vattenhund (idag utdöd) och två svarta retrievers. Valpkullarna inavlades sedan tills att jägarnas mål var uppnått: En ras som var smidigare och starkare än tidigare retrievers, men lika lättlärd och tålmodig.
1903 accepterades rasen av The Kennel Club i England (en stor Golden Retriever Kennel) under namnet “Flat Coats - Golden”. Först 1998 blev den officiellt omdöpt till Golden Retriever.